Det ryker från den öppna spisen där elden falnat och jag känner en svag doft av brasa. Den mjuka musiken får mig att gång på gång sänka axlarna och ta ett djupt andetag, nästan en suck.
Ljusets låga rör sig sakta när personalen går förbi och plockar tallrikar och glas. På bordet står mina tomma frukosttallrikar, jag har suttit här i en och en halv timme nu. Frossat i mängder av tegelrökt skinka på varma tunna skivor av ciabattabröd, smöret smaksatt med saltflingor. Kalixkorv och yogurt med granola och blandade bär. Inte nog med det, ljuvlig tunn omelett toppad med klippt gräslök.
Jag hör hur de inventerar vinkällaren under snedtaket och jag njuter till fullo av den avspända atmosfären i restaurangen under takåsarna. Bland plyschklädda stolar och soffor, mörka bord, belysta tavlor på snedtaken och brickbord fyllda med champangeglas trivs jag mycket bra.
Vi är inte många gäster kvar, men jag gör mig ingen brådska tillbaka till rummet. Snart är hon här, min vän, som vet precis vad jag behöver och när jag behöver det.
All kärlek till dig min vän!
