Vad gör man då?

När man inte känner igen sig själv,

när man ser på bilder hur vackert det är,

när man vet att man borde vara tacksam, lycklig, 

känna sig rik och glad för allt man har kring sig.

Men när man inte är det, vad gör man då? 

Vad är det som saknas? 

Varför känns det så?

När jag inser att jag vill leva och inte bara springa runt,

när jag vill vara glad och skratta, leka med barnen och älska!

Det är dags att börja prioritera, delegera och bestämma sig.

Lättare sagt ån gjort, men någonstans måste jag börja! 

Havets hjärtslag

Jag står i strandkanten och låter bränningarna från de

skummande vågorna skölja över mina fötter. 

Likt havets stilla andetag kommer de ett efter ett och jag känner ett lugn inom mig. 

Blicken letar sig ut mot horisonten där den ljusblå himlen möter det mörkt blågröna havet. Vinden krusar vattenytan och bildar mönster närmare stranden i det turkosa vattnet. plötsligt reser sig ett fiskstim över ytan för att undkomma jägaren. 

Det kristallklara vattnet blir åter lugnt och stilla, 

de små korallbitarna rullar vidare i bränningarna mot den vita sanden.

Pirrande känsla i magen

Nytt år, nya möjligheter!

Låter klämkäckt och glättigt, 

jobbigt och stressigt brukar jag tycka.

Men 2017 känns annorlunda i magtrakten,

ett pirr som liksom dröjer sig kvar,

Jag försöker sätta fingret på det men det går inte riktigt,

det bara fortsätter pirra.

På ett positivt sätt, det känns som jag har en helt ny,

tom, ren och glänsande skrivbok att fylla.

2017 tänker jag fylla med glada, ljusa, positiva

ord, meningar och stycken.

Vem vet kanske kan det bli något utav det?!?