Stjärnfall

En molnfri fredagskväll i september.

Under stjärnorna blickar jag upp mot den djupt mörkblå himlen,
med ljuspunkter till det oändliga. Vissa starkare än andra.

 

 Lyssnar till kvällens och nattens ljud,
cyrsor spelar, änder som försöker vyssa sina små,
en och annan fladdermus dyker förbi och skogens ljud gör sig påminda.

 

De glittrar emot mig, jag ser stjärnor i kombinationer jag inte vet namnen på,
endast Karlavagnen har jag lyckats lära och komma ihåg.

 

Ser ett stjärnfall och drar efter andan,
blundar kort och skyndar mig att önska innerligt.
Så underbart att se en stjärna falla,
böjer nacken och huvudet faller bakåt,
förundras över allt det vackra ovanför våra huvuden.
En känsla av frihet infinner sig när jag andas
ljuv, fuktig, kall septemberluft en stjärnklar kväll.