Sätter mig i bilen och efter tio minuter förändras sakta andningen.
Från de korta andetagen högt upp i bröstet (hur hamnade de där?)
till långa, djupa, sköna andetag som hjälper till att sakta komma tillbaka.
Lugnet strömmar genom kroppen. Bruset från veckan dunstar sakta, sakta.
Lantluften och lunken där ute kommer till mig och känslan,
känslan att bara vara. Inga måsten eller borden, bara viljan.
Mat och saker packas upp och hanmnar på sin egen plats,
jag hamnar på min egen plats.
Värmen sprider sig i rummet från den gamla
fotogenlampan. Mormors fotogenlampa.
Älskade Mormor.
Andas och ta en sak i taget, skönt att du har ett litet andrum! <3
SvaraRadera